Sailor Moon, episod 15

Svensk titel: Får Rei första träffen?
Visad i Sverige: 99-04-18

Synopsis version 1.0 av Åke Rosenius, 99-04-24
[Sammanfattning av den svenska versionen.]

Luna var utanför spelhallen och letade efter tjejerna. Hon började gå över gatan, försänkt i funderingar, och såg sig inte för. När hon tittade upp kom en stor lastbil rusande rakt mot henne. Luna gallskrek... och Mamoru kastade sig över vägräcket till trottoaren med henne under armen, någon knapp halvmeter framför lastbilen.  Luna hängde chockad över hans arm när tjejerna kom förbi. "Vad tusan tror du att du gör med min katt?!!" Annie ryckte ilsket åt sig Luna i frambenen. Mamoru sa att om det var hennes katt så borde hon hålla bättre koll på den. Annie svarade att Luna inte var någon vanlig katt, men Rei fick tyst på henne innan hon sa för mycket. Ami tyckte att hon borde vara tacksam för att han hade räddat Luna.
     Just då öppnades dörren till spelhallen och Motoki kom ut. Mamoru och han hälsade glatt på varandra, och Annie undrade förskräckt om Motoki kände honom. Han sa att de gick på samma universitet.

Neflite stod som vanligt i sitt spökslott och studerade sin magiska stjärnkarta. Han valde ut sitt nästa offer - herr Konitachi.

Inne på spelhallen satt Annie vid Sailor V-spelet medan Ami tittade på. Rei frågade ut Motoki om Mamoru. Han kunde berätta att Mamoru inte hade någon flickvän, och bodde ensam i en riktig paradvåning... och så var han visst adlig också. Rei noterade att universitetet de gick i var ett av de finaste i landet. Motoki undrade varför hon ville veta så mycket om Mamoru? Hon viftade bort det och sa att det inte var nåt särskilt, men egentligen hade hon bestämt sig - Mamoru var perfekt; han skulle bli hennes, och sen skulle de ha en träff i parken. "Honom ska jag ha!"  Medan Rei stod och skrockade gled stolen som hon lutade sig mot åt sidan. Hon rasade omkull och slog i huvudet samtidigt som Annie fick ännu ett Game Over.

Herr Konitachi tittade bedrövad på grävskoporna och schaktmaskinerna som hade börjat riva upp en del av parken, när Masato Sanjouin dök upp. Han sa att människorna i sin makalösa arrogans hade glömt bort naturens välsignelser. "Någon borde lära dem att känna naturens vrede! DU, min vän!" Han gjorde en gest mot Konitachi, och placerade samtidigt en demon i hans hatt.
     En stund senare stod Konitachi ensam kvar och andades tungt, kallsvettig, och såg ut över byggplatsen... En myriad av fjärilar samlades runt maskinerna, började svärma som myggor runt byggjobbarna och fick apparater att kortslutas. Kaos utbröt. Neflite såg på bakom ett träd och tänkte att Konitachi kunde kontrollera parkens alla djur med hjälp av demonen - ju mer han gjorde det, desto mer skulle hans energi öka.

Rei stod och väntade bakom ett gathörn. Motoki hade sagt att Mamoru brukade gå förbi där på väg hem. Hon föreställde sig hur hon skulle springa fram och krocka med honom, och han skulle bjuda henne på en kopp kaffe som ursäkt och så skulle allt bli romantiskt. Annie och Luna fick syn på henne och stannade en bit bort för att se vad hon höll på med. Rei såg Mamoru komma gående. Hon störtade fram, men snavade på en lös gatsten och föll raklång på gatan framför Mamoru, som råkade trampa på hennes huvud. Han frågade förskräckt hur det var med henne. Hon tittade upp och sa omtumlat att hon var okej. Han nickade ett kort "Vad bra!" och gick vidare.  Rei blev paff, men sprang ikapp och grep tag i honom. Mamoru kom på att han kände igen henne, och hon presenterade sig artigt (med hans arm i ett fast grepp), undrade om han hade gjort illa sig och frågade om hon kunde bjuda honom på en kopp kaffe som ursäkt? Han såg bara frågande ut. "Som ursäkt för vadå??" "Ööh... För att du klev på mitt huvud!" Han tyckte att det kunde hon väl få göra om hon ville. Rei myste över att planen trots allt fungerade.
     Luna och Annie såg dem gå iväg. Annie var upprörd över att den där typen gick arm i arm med Rei (Rei klängde sig fast vid hans arm. Hårt). Han var för gammal för att gå ut med Rei; hon kunde vara i fara! Annie sprang efter för att hålla ett öga på dem. Luna suckade att hon bara var svartsjuk.

Rei och Mamoru satt och drack kaffe inne på ett café. Hon försökte få igång en konversation med honom, fast det gick lite trögt. Annie satt på huk utanför fönstret och försökte tjuvlyssna, utan framgång, och hon hade inga pengar så hon kunde inte gå in. Hon kom på att hon kunde förvandla sig till en servitris, men Luna stoppade henne och sa att förvandlingspennan bara är till för att slåss mot ondskan. Plötsligt dök Umino upp och undrade vad hon höll på med. Annie fick en idé. Hon frågade om Umino och hon inte kunde ha en träff? Då kunde han bjuda henne på nåt inne på caféet! Umino blev stormförtjust.
     Rei sa att hon visste om ett jättetrevligt ställe och frågade om Mamoru ville följa med dit..? Han sa att det kunde han väl. Rei jublade inombords över att hennes plan gick i lås. Annie satt några bord längre bort men kunde fortfarande inte höra vad de sa. Hon sörplade missnöjt på sin läsk... tittade upp, och såg rakt i ögonen på Umino; de satt och drack ur samma glas med varsitt sugrör. Annie hoppade till med ett högt tjut.

Luna mötte en nerstämd Ami ute på gatan. Hon berättade att herr Konitachi hade betett sig underligt och kört bort henne från parken. Han hade sagt att hon inte hade någon rätt att ta del av naturens välsignelser utan en motprestation.
     Markägaren hade ett möte med Konitachi, och upplyste honom att byggjobbarna hade flytt så parken skulle förbli oförändrad, och de ville att han skulle stanna och fortsätta ta hand om den. Konitachi fnös bara. När markägaren gick iväg kastade han en cigarrettfimp på marken, och en ekorre med röda glödande ögon tittade efter honom.
     Ami och Luna gick runt i parken och letade efter herr Konitachi när de hörde ett skrik. Massor av ekorrar hade hoppat på den vilt sprattlande markägaren och bet och nafsade i hans kläder. Han tjöt att han aldrig i livet skulle bygga nånting i den här parken och sprang därifrån. Flera dussin ekorrar med glödande ögon stod kvar och tittade efter honom. Luna sa att hon kände närvaron av ondskan; hon var säker på att det Mörka Kungariket var inblandade. Ami förstod att något hade hänt med herr Konitachi.

Rei och Mamoru var ute på en stillsam roddtur i sjön mitt i parken. Mamoru sa att han aldrig hade varit där förut, och Rei berättade om byggplanerna. Han suckade att det var svårt att förstå varför en så vacker park inte kunde få vara kvar. Hon såg drömskt på honom och viskade hans namn...
     Annie spanade på dem bakom ett träd på stranden. Hon tyckte att de såg så lyckliga ut, och gnisslade tänder över att hon fortfarande inte kunde höra vad de pratade om. Umino stod med ryggen mot henne och tänkte nervöst att han måste gå lite försiktigt fram... men en LITEN kyss kunde väl inte skada! Han vände sig om och puuutade jättestort med läpparna - och upptäckte att Annie hade försvunnit.
     Annie kom ut på en gångstig där hon mötte Ami och Luna. Hon trodde först att de också spejade på Rei, men Ami sa att det pågick någonting skumt i parken. Då dök Konitachi upp. Han sa att de måste dö för att de hade glömt bort naturens välsignelser, och började glöda och pulsera av energi.  Neflite kände att Konitachis energinivå var maximal; han beordrade sin demon att sätta igång.  Demonen Petatos kom ut i en krevad av energi och tog form medan Konitachi sjönk medvetslös till marken. Hans hår hade vitnat. Demonen beordrade parkens djur att döda alla människor, och en svärm av fåglar lyfte från träden. Ami och Annie förvandlade sig.

I samma ögonblick som Annies förvandling till Sailor Moon fullbordades gick en stöt genom Mamoru. Han sjönk ihop i båten och tog sig omtöcknad om huvudet, och Rei frågade oroligt hur han mådde. Just då svepte fåglarna ner över båten. Mamoru kastade sig över Rei för att skydda henne, men båten välte och båda föll i vattnet.
     Sailor Moon och Sailor Mercury omgavs av en tjock svärm av fjärilar, och en flock ilskna ekorrar anföll Luna. Mercury använde sin Bubbelspray för att kyla ner djuren. Demonen sköt då ut en blomknopp från ena handen; den vecklades ut till ett gytter av tunna stjälkar som drog ihop sig runt Sailor Moon och fångade henne. Demonens hår drogs ut till långa slingrande vinrankor, och de slungades ut mot Sailor Mercury och grep tag om henne med våldsam kraft.
     Mamoru och Rei kravlade iland vid båthamnen, båda oroliga för hur det stod till med den andra. Rei kände att hela området var fyllt av ond energi. Hon sa till Mamoru att stanna där; hon skulle snart komma tillbaka.
     Petatos försökte långsamt krossa den fjättrade Sailor Mercury, som stod upp men inte kunde röra sig. Sailor Moon låg insnärjd och hjälplös på marken. Mercury såg stönande på den medvetslöse Konitachi och tänkte att hon  a l d r i g  skulle förlåta demonen. Det knakade i rankorna när hon stretade och vred sig. Demonen såg förvånad ut. Plötsligt hörde de Sailor Mars' attackrop, och ett eldklot kom virvlande genom luften mot dem. Mercury bröt sig fri med ett vrål, och Sailor Moon rullade runt på marken och försökte sprattlande bli av med de brinnande stjälkarna. De uppretade Sailor Mercury och Mars konfronterade demonen och sa att de skulle straffa henne, i månens namn! Sailor Moon tjöt att det var HENNES replik. Petatos vrålade att de skulle dö alla tre; hon gick till attack, men stoppades tvärt när en röd ros plötsligt träffade henne i ansiktet. Högt uppe på en trädgren stod den Maskerade Rosen.
     Sailor Moon kastade sin Måntiara som träffade demonen och upplöste henne till aska. Luften dallrade när den stulna energin återgick till herr Konitachi, vars hår mörknade igen. Maskerade Rosen tog farväl och tjejerna stod kvar och tittade efter honom.

En stund senare vaknade Konitachi upp igen. Han togs om hand av Ami, som sa att han bara hade haft en mardröm. Mamoru kom gående, han såg bekymrat på sin genomblöta skjorta och mumlade att det där kunde ha gått riktigt illa. Rei frågade om han mådde bra. Hon viskade till Annie att det säkert var han som var Maskerade Rosen. Annie spottade att han omöjligt kunde vara Rosen! Mamoru frågade vem det var, men Rei viftade bort det. Hon tänkte mysande att hon var säker på att han var den Maskerade Rosen.
     Umino dök upp igen. Han hade letat efter Annie och frågade om de skulle fortsätta sin träff nu? Annie studsade till med ett plågat stön när Rei tittade leende på henne. Hon försökte skratta bort det och sa att Umino hittade på, men han såg bara oförstående ut och sa att hon hade ju bett honom om en träff. Mamoru flinade att hon inte skulle vara blyg... Annie stammade fram att det var ju inte så det VAR!